misswallgren

nu är det en sån jobbig kväll igen, allting känns depp :/ gråten i halsen och förstår ingenting?
varför?

verkligheten kanske hinner ifatt mig, och att jag egentligen ska ligga depp hela dagarna?
är det verkligen det jag ska göra, för att ja bor hemma och inte har något jobb?
det känns verkligen inte som något bra alternativ,
men sen samtidigt så känns det som om den sakta smyger sig på,
jag kämpar ju så för att inte falla ner i ett svart hål, lyckas alltid precis nudda vid kanten men lyckas aldrig falla ner, jag vill inte det heller, därför kämpar jag!

jag ger inte mig, lyckas alltid, är nere i en dag/kväll, gråter till musik som får mig att må bra, får ut allting och sen mår jag bättre, vad är det som håller mig nere?

har ju också min roliga vecka, kanske inte så intressant, men jag blir inte arg på samma sätt som tjejer som får pms, blir bara ledsen någon timme, så verkar de som att ja mår dåligt så förstår ni att det inte håller i sig så länge, utan låt mig bara vara så mår ja bättre efter ett tag..



såna här dagar får mig också att tänka tillbka på tiden när farmor fanns i livet..
saknar dig, saknar en massa saker med dig, saknar dig hela tiden.