misswallgren

när man kommer närmre och närmre varandra är det en lycka att få känna det, den känslan,
man blir lyckligare och känner att det blir bara bättre och bättre, och jag kan skatta mig lyckligt att jag har honom, men något som också blir värre är saknaden till honom,
bara några timmar ifrån honom nu är riktigt jobbigt,
jag vill bara skrika ut hur mycket jag saknar honom,
springa in i hans famn och bara få känna hans värme, hans närhet,
hans pussar på pannan, kinden, axlen, halsen, ja överallt, men just som när vi satt i soffan och åt taco, att han sträcker sig efter en sak och när han satt sig ner ger han mig en puss på kinden, pannan eller halsen, bara från ingenstans, jag vill bara hoppa rundor och berätta hur mycket jag tycker om honom,
det är lite frustrerande att inte kunna berätta vad jag verkligen känner för honom,
finns liksom inga ord?

alla små saker han gör får mig att le, säger att du verkligen vill satsa på oss, alla andra saker du sa på kullen där med blåsten i håret och när vi halvsprang till bilen när det börjde regna och när vi pratade i bilen, jag minns allting in i minsta detalj och jag är glad att du kan dela såna saker med mig nu, jag finns här lika mycket som jag vill och vet att du finns där för mig.
Jag känner verkligen att vi börjar lära känna varandra, visst vi har hela livet på oss att lära känna varandra, inte stressa men just det som jag varit rädd för i början att det efter en tid visar sig vara helt fel,
jag är kär ja det är jag, men denna gången tänker jag mig verkligen för,
jag vet att om man inte vågar riskera något så vinner man inte heller något,
kommer aldrig ta honom för givet, jag vet hur det känns när någon tar en förgivet, det är hemskt och man känner sig så värdelös,


jag vill bara ha hans närhet, lite egentid med honom, mer än jag får nu, det är jobbigt att vi inte har något eget, att han har sitt och jag mitt, men ändå kan få vara han och jag tillsammans någon gång för en lite längre stund, prata så som bara du och jag gör, och inte sluta när något dig stör.
jag vill kunna bryta mig förbi den där väggen han har,
och få vara där med honom hela tiden och inte bara korta stunder,
men jag vet att han behöver tid, och det ger jag honom, jag har tålamod och vill vänta på honom, lika mycket som jag vet att han förstår mig med vissa saker, jag vet eller jag hoppas iaf att en dag så kommer han vara helt öppen och vi kommer kunna prata som om vi vore ett.

jag vill som sagt skriva så himla mycket mer, men det finns som sagt inga ord, jag är glad att jag ändå idag lyckas säga ifrån om det är något jag mår dåligt över, och utan den kunskapen kommer man inte långt,
vi lyckas alltid komma fram till ett gemensamt beslut, vi kompletterar verkligen varandra :)
jag är glad att jag träffat honom, och idag tror jag på ödet!

men han är saknad något så sjukt mycket, jag vill prata med honom ofta, även om det bara är ett sms, ett sms är inte obetydligt, det är ord som kommer från ens hjärta,
och kan nästan ibland bli lite sur över att han inte svarar när jag skickar sms, det är jobbigt, men jag hoppas ändå att han känner ungefär likadant som mig det hade varit så skönt att veta, hade gjort mig lugnare.

jag tycker om honom och det kan jag inte rå för, för mig betyder han väldigt mycket, och jag hoppas det fortsätter såhär tills det inte finns något slut längre..
mår bra med honom, men jag hatar att han bor långt ifrån mig!!!
det går bara inte att ta ifrån mina tankar, det som också gör mig svartsjuk,
men jag lyckas och jag börjar bli bättre, och det ska han ha tack för,
att han stöttar mig och berättar hur mycket han tycker om mig och att jag inte ska oroa mig över någonting gör det enklare, sen kommer dom dagarna, som nu när jag hade kunnat göra vad som helst för att ha honom här bredvid mig.

saknar dig!

Det finns en sång som säger allt
som värmer när det blåser kallt
som lockar dig att gråta eller jubla

Den har nånting som griper tag
och leder dig från natt till dag
plötsligt vill du sjunga

Halleluja

Det visar att vi hör ihop
som ett försiktigt glädjerop
förenar det oss i det bitterljuva

Det liv vi måste klara av
med allt vi tog och allt vi gav
så vi kan våga ropa

Halleluja

Alla drömmar vi har drömt
det vackra som vi nästan glömt
finns kvar och vi kan inte längre ljuga

Du ropar och man hör din röst
du hör ett ord som ger dig tröst
ett naket och ett enkelt

Halleluja

Det är en sång om enkelhet
det lilla som vi alla vet
den talar till det vackra och det fula

Den badar oss i månens sken
så skälvande men ändå ren
ett sprucket men ett vackert

Halleluja

denna texten är till honom...