tankar
kärlek är komplicerat, och ibland förstår man inte ens vad som händer?
men ibland måste man gå igenom svåra faser för att bli starkare.
tråkigt nog händer det tidigare för mig/oss än vad jag hade räknat med, allting var ju så himla underbart i början, varför ska det bli annorlunda efter en månad?
jag tycker ju om dig och jag förstår inte varför? men sen samtidigt har vi pratat och pratat och vad vi kommit fram till vet jag inte heller riktigt, har vi ens kommit fram till något?
egentligen har vi ju gjort det, men det känns så långt ifrån mig.
jag vet att sånt här kräver tid, ja jag har svårt att lita på folk och det kanske är därför?
jag kanske behöver tid, tid för att både tänka och bara för att?
det är jobbigt att inte höra ifrån dig, att veta att vi måste lösa detta på något sätt annars kan vi inte vara tillsammans, hade jag inte vetat att du är rätt för mig just nu så hade jag inte satsat eller för den delen mått så dåligt, jag kan inte styra över mina känslor, men jag vill inte heller må såhär dåligt.
efter idag har det blivit lite bättre, vi fick ändå pratat och kom fram till att det inte bara är jag som klagar på saker, utan att vissa saker faktiskt stämmer, jag blev glad och lättad att du faktiskt erkände för mig att du tagit mig förgivet, fast det nog är bland det värsta man kan höra, men att det ändå bevisar att det inte bara är jag som är den negativa i problemet.
enligt mig ska det inte vara såhär i början, men sen samtidigt så om vi klarar oss över denna tröskel så vet jag också att jag fått ut till viss del från första början hur jag faktiskt vill att mitt förhållande ska vara, så istället för att det kommer senare om ett halvår så kommer det nu och då kan man kanske också lösa det smidigare och det kanske blir jättebra senare?
vem vet, alla förhållande är olika och jag kan inte säga att detta är varken rätt eller fel lösning,
jag kan bara hoppas och jobba på det som är "fel", jag är iaf beredd att kämpa för dig, jag tänker inte ge upp i första taget då du är en otrolig kille, bortsett från detta så mår jag så himla bra av att veta att du och jag är vi!
men ibland måste man gå igenom svåra faser för att bli starkare.
tråkigt nog händer det tidigare för mig/oss än vad jag hade räknat med, allting var ju så himla underbart i början, varför ska det bli annorlunda efter en månad?
jag tycker ju om dig och jag förstår inte varför? men sen samtidigt har vi pratat och pratat och vad vi kommit fram till vet jag inte heller riktigt, har vi ens kommit fram till något?
egentligen har vi ju gjort det, men det känns så långt ifrån mig.
jag vet att sånt här kräver tid, ja jag har svårt att lita på folk och det kanske är därför?
jag kanske behöver tid, tid för att både tänka och bara för att?
det är jobbigt att inte höra ifrån dig, att veta att vi måste lösa detta på något sätt annars kan vi inte vara tillsammans, hade jag inte vetat att du är rätt för mig just nu så hade jag inte satsat eller för den delen mått så dåligt, jag kan inte styra över mina känslor, men jag vill inte heller må såhär dåligt.
efter idag har det blivit lite bättre, vi fick ändå pratat och kom fram till att det inte bara är jag som klagar på saker, utan att vissa saker faktiskt stämmer, jag blev glad och lättad att du faktiskt erkände för mig att du tagit mig förgivet, fast det nog är bland det värsta man kan höra, men att det ändå bevisar att det inte bara är jag som är den negativa i problemet.
enligt mig ska det inte vara såhär i början, men sen samtidigt så om vi klarar oss över denna tröskel så vet jag också att jag fått ut till viss del från första början hur jag faktiskt vill att mitt förhållande ska vara, så istället för att det kommer senare om ett halvår så kommer det nu och då kan man kanske också lösa det smidigare och det kanske blir jättebra senare?
vem vet, alla förhållande är olika och jag kan inte säga att detta är varken rätt eller fel lösning,
jag kan bara hoppas och jobba på det som är "fel", jag är iaf beredd att kämpa för dig, jag tänker inte ge upp i första taget då du är en otrolig kille, bortsett från detta så mår jag så himla bra av att veta att du och jag är vi!
Kommentarer
Trackback
