mm
just nu känns nästan allt bara som ett enda stort kaos, jag vet inte vad jag ska göra längre, och vrf är mitt liv kaos, det som börjar bli bättre nu är förhållandet mellan mig och Bobo, han har blivit bättre och jag förstår att det kan ta lång tid sånt här, men han är på rätt väg, och jag kämpar med mina tankar hela tiden, det är fortfarande jobbigt men jag pratar inte lika mycket om det längre, vill inte känna mig som en tjatig flickvän, jag vet att man måste prata oom sånt här, men just nu låter jag bli, jag saknar honom så himla mycket och allt som han gjort för mig på senaste tiden är bara så underbart, så bara att han försöker är fint tycker jag!
ytterligare
en jobbig dag, jag vet snart inte riktigt var jag ska bli av, det är ju inte bara saknaden som rör runt i magen,
nu är det också ovissheten om hur det kommer bli?
kommer vi komma fram till en lösning och kommer det bli bra?
jag ger det en chans det gör jag, men att inte höra hans röst gör ont i magen, ja det gör mer eller mindre ont i hela mig, saknaden är just för tillfället ett ord som är för litet, det finns inga ord som kan förklara den saknad jag känner, det gör så ont så jag vill gråta,
men jag försöker att aktivera mig dagligen så att jag inte tänker lika mycket på dig,
jag försöker att inte tänka på dig, jag försöker att inte sakna dig,
men du måste visa mer,
jag har sagt det förr men visserligen inte till dig, bara i mina tankar..
önskar att jag kunde hålla om dig, att du var här nu bredvid mig så jag kunde få iaf en bra natt sömn,
önskar att du skickade dom här smsen och berätta hur mycket du tycker om mig, hur mycket du saknar mig, hur mycket du vill att jag ska vara i din famn, ja jag kanske kräver mycket men klarar du inte av det så säg det till mig, för mig är såna här saker jätteviktiga för mig, om dom inte är det för dig och du ändå vill vara med mig så måste du ändå visa att du förstår mig, för jag är den kärleksfulla personen, jag behöver mycket kärlek, jag ger lika mycket som jag vill ha tillbaka, det ska vara på samma nivå,
och det är något med dig som jag inte kan släppa.
Kärlek är som en fjäril -
håller man den för hårt kväver man den,
men håller man den för löst så flyger den iväg.
just nu är jag den som håller den för hårt,
men du är den som håller den för löst.
vi måste kompromissa!
nu är det också ovissheten om hur det kommer bli?
kommer vi komma fram till en lösning och kommer det bli bra?
jag ger det en chans det gör jag, men att inte höra hans röst gör ont i magen, ja det gör mer eller mindre ont i hela mig, saknaden är just för tillfället ett ord som är för litet, det finns inga ord som kan förklara den saknad jag känner, det gör så ont så jag vill gråta,
men jag försöker att aktivera mig dagligen så att jag inte tänker lika mycket på dig,
jag försöker att inte tänka på dig, jag försöker att inte sakna dig,
men du måste visa mer,
jag har sagt det förr men visserligen inte till dig, bara i mina tankar..
önskar att jag kunde hålla om dig, att du var här nu bredvid mig så jag kunde få iaf en bra natt sömn,
önskar att du skickade dom här smsen och berätta hur mycket du tycker om mig, hur mycket du saknar mig, hur mycket du vill att jag ska vara i din famn, ja jag kanske kräver mycket men klarar du inte av det så säg det till mig, för mig är såna här saker jätteviktiga för mig, om dom inte är det för dig och du ändå vill vara med mig så måste du ändå visa att du förstår mig, för jag är den kärleksfulla personen, jag behöver mycket kärlek, jag ger lika mycket som jag vill ha tillbaka, det ska vara på samma nivå,
och det är något med dig som jag inte kan släppa.
Kärlek är som en fjäril -
håller man den för hårt kväver man den,
men håller man den för löst så flyger den iväg.
just nu är jag den som håller den för hårt,
men du är den som håller den för löst.
vi måste kompromissa!
kärleks
tankar..
Jag vill bara skrika ut hur jävla ont detta gör, säga det till dig så du verkligen förstår,
jag sitter och gör collage på oss två utan att jag vet varför?
det är någonting som säger mig att det finns något som jag ska hålla kvar vid dig,
något som säger kämpa sofie, kämpa, just för att jag aldrig haft såna här känslor förr,
jag vet att ag ger mycket men det betyder inte att du kan ta mig för givet och inte behöver ge något tillbaka, jag ger inte för att få tillbaka, jag ger för att det är mina känslor inuti mig som skriker av lycka över att ha träffat dig, jag vill bara att allt ska bli bra så jag kan få komma till din famn utan dom här bekymmerna, känna mig trygg och säker, kunna lita på dig,
just nu är jag väldigt vilse, otroligt förvirrad men jag vet ändå vad jag vill,
jag vill att det ska vara du och jag, sofie och bobo,
men jag vet också samtidigt att om man mår dåligt, varför fortsätta? 
åh det är just det, jag tänker kämpa en stund till det kommer jag, för min egen skull, just för att jag vet hur mycket du betyder för mig !
melissa horn
På andra sidan jorden, på andra sidan stan
Finns ingenting att göra, jag har sovit hela dan
För mycket tid att tänka på allt jag ser hos dig
Jag vet att det går över men det är lika svårt för mig
Här finns så mycket vackert som jag inte kan se
Jag drar mig sakta undan och solen följer med
Jag vet vad jag behöver och jag stannar där jag är
Det regnade idag och det finns en mening med det
Har du en famn för mig
Har du en famn för mig
Var du än befinner dig
Har du en famn för mig
Jag tror att jag har valt nåt som inte gör dig väl
Och om du inte saknar mig så har du dina skäl
Men älskling flyg till mig jag vill att du ska se
Att det regnade idag och jag tackar dig för det
Har du en famn för mig
Har du en famn för mig
Var du än befinner dig
Har du en famn för mig
Överallt på jorden finns människor som vet
Att regnet alltid faller i tid och evighet
Var du än befinner dig
Har du en famn för mig
Har du en famn för mig
Har du en famn för mig
Var du än befinner dig
Har du en famn för mig
Finns ingenting att göra, jag har sovit hela dan
För mycket tid att tänka på allt jag ser hos dig
Jag vet att det går över men det är lika svårt för mig
Här finns så mycket vackert som jag inte kan se
Jag drar mig sakta undan och solen följer med
Jag vet vad jag behöver och jag stannar där jag är
Det regnade idag och det finns en mening med det
Har du en famn för mig
Har du en famn för mig
Var du än befinner dig
Har du en famn för mig
Jag tror att jag har valt nåt som inte gör dig väl
Och om du inte saknar mig så har du dina skäl
Men älskling flyg till mig jag vill att du ska se
Att det regnade idag och jag tackar dig för det
Har du en famn för mig
Har du en famn för mig
Var du än befinner dig
Har du en famn för mig
Överallt på jorden finns människor som vet
Att regnet alltid faller i tid och evighet
Var du än befinner dig
Har du en famn för mig
Har du en famn för mig
Har du en famn för mig
Var du än befinner dig
Har du en famn för mig
tankar
kärlek är komplicerat, och ibland förstår man inte ens vad som händer?
men ibland måste man gå igenom svåra faser för att bli starkare.
tråkigt nog händer det tidigare för mig/oss än vad jag hade räknat med, allting var ju så himla underbart i början, varför ska det bli annorlunda efter en månad?
jag tycker ju om dig och jag förstår inte varför? men sen samtidigt har vi pratat och pratat och vad vi kommit fram till vet jag inte heller riktigt, har vi ens kommit fram till något?
egentligen har vi ju gjort det, men det känns så långt ifrån mig.
jag vet att sånt här kräver tid, ja jag har svårt att lita på folk och det kanske är därför?
jag kanske behöver tid, tid för att både tänka och bara för att?
det är jobbigt att inte höra ifrån dig, att veta att vi måste lösa detta på något sätt annars kan vi inte vara tillsammans, hade jag inte vetat att du är rätt för mig just nu så hade jag inte satsat eller för den delen mått så dåligt, jag kan inte styra över mina känslor, men jag vill inte heller må såhär dåligt.
efter idag har det blivit lite bättre, vi fick ändå pratat och kom fram till att det inte bara är jag som klagar på saker, utan att vissa saker faktiskt stämmer, jag blev glad och lättad att du faktiskt erkände för mig att du tagit mig förgivet, fast det nog är bland det värsta man kan höra, men att det ändå bevisar att det inte bara är jag som är den negativa i problemet.
enligt mig ska det inte vara såhär i början, men sen samtidigt så om vi klarar oss över denna tröskel så vet jag också att jag fått ut till viss del från första början hur jag faktiskt vill att mitt förhållande ska vara, så istället för att det kommer senare om ett halvår så kommer det nu och då kan man kanske också lösa det smidigare och det kanske blir jättebra senare?
vem vet, alla förhållande är olika och jag kan inte säga att detta är varken rätt eller fel lösning,
jag kan bara hoppas och jobba på det som är "fel", jag är iaf beredd att kämpa för dig, jag tänker inte ge upp i första taget då du är en otrolig kille, bortsett från detta så mår jag så himla bra av att veta att du och jag är vi!
men ibland måste man gå igenom svåra faser för att bli starkare.
tråkigt nog händer det tidigare för mig/oss än vad jag hade räknat med, allting var ju så himla underbart i början, varför ska det bli annorlunda efter en månad?
jag tycker ju om dig och jag förstår inte varför? men sen samtidigt har vi pratat och pratat och vad vi kommit fram till vet jag inte heller riktigt, har vi ens kommit fram till något?
egentligen har vi ju gjort det, men det känns så långt ifrån mig.
jag vet att sånt här kräver tid, ja jag har svårt att lita på folk och det kanske är därför?
jag kanske behöver tid, tid för att både tänka och bara för att?
det är jobbigt att inte höra ifrån dig, att veta att vi måste lösa detta på något sätt annars kan vi inte vara tillsammans, hade jag inte vetat att du är rätt för mig just nu så hade jag inte satsat eller för den delen mått så dåligt, jag kan inte styra över mina känslor, men jag vill inte heller må såhär dåligt.
efter idag har det blivit lite bättre, vi fick ändå pratat och kom fram till att det inte bara är jag som klagar på saker, utan att vissa saker faktiskt stämmer, jag blev glad och lättad att du faktiskt erkände för mig att du tagit mig förgivet, fast det nog är bland det värsta man kan höra, men att det ändå bevisar att det inte bara är jag som är den negativa i problemet.
enligt mig ska det inte vara såhär i början, men sen samtidigt så om vi klarar oss över denna tröskel så vet jag också att jag fått ut till viss del från första början hur jag faktiskt vill att mitt förhållande ska vara, så istället för att det kommer senare om ett halvår så kommer det nu och då kan man kanske också lösa det smidigare och det kanske blir jättebra senare?
vem vet, alla förhållande är olika och jag kan inte säga att detta är varken rätt eller fel lösning,
jag kan bara hoppas och jobba på det som är "fel", jag är iaf beredd att kämpa för dig, jag tänker inte ge upp i första taget då du är en otrolig kille, bortsett från detta så mår jag så himla bra av att veta att du och jag är vi!
